Det blev inte riktig som jag tänkt när Jacob kom till världen.
Allt började med att jag måndag kväll den fick jag så fruktansvärt ont i ryggen och började må så dåligt och kräkas. Ingenting hjälpte och efter att försökt med allt bad, kyla, värme. liggande på badrumsgolvet sängen och vardagsrumsgolvet ringde jag förlossningen för att få råd.
Rådet jag fick var att jag skulle försöka hitta en ställning där smärtan minskade och ta en alvedon och sen avvakta och se om det gick över. Klockan var då tre på natten.
Vid kvart i fyra fick jag ringa igen för smärtan släppte inte och magen var stenhård hela tiden. Illamåendet hade helller inte avtagit.
Jag fick då åka upp till förlossningen för att göra en koll om det var förvärkar.
Väl uppe på sjukhuset blev jag inlagt efter undersökningen och fick morfin för att det skulle avta. Inte ens det hjälpte.
Under tisdagen och en hel del prover kom de fram till att jag hade fått gallsten.
En hel del diskussioner emellan läkarna från förlossningen och kirurgen om vad som var bäst. Kirurgen vill operera men det gick inte med Jacob kvar i magen och förlossningen ville avvakta. Var ju inte ens 36 fullgångna veckor.
Ingenting blev bättre nästan tvärtom och fler prover visade att även min galla var inflammerad och infektionsvärdet bara steg, trots medicinering.
Sen efter diskussion fram och tillbaka, så kom söndagen och då de bestämde sig för att förlösa Jacob med kejsarsnitt och sätta ett dränage på min galla för de ville inte operera bort den samtidigt som kejsarsnittet.
Allt gick jättesnabbt när de väl bestämt sig för då kom läkaren in och sa om en timme blir det kejsarsnitt.
Jag fick snabbt ringa Anna-Karin (Jacobs faster) och Hanna (Jacobs kusin) som skulle vara med på förlossningen.
De kom precis innan de skulle köra ner mig för operationen och Anna-Karin som skulle vara med under operationen fick snabbt byta om.
Jacob kom till värden klockan 12:12 den 12 augusti och vägde 2695 g och var 48 cm lång och naturligtvis världens sötaste pojke.
Första mötet med min son!
Anna-Karin och Hanna tog sen under några timmar hand om Jacob medans jag låg på uppvaket efter operationen. Det kändes väldigt tryckt och veta att han var i goda händer.
Ett stort tack till er båda!!!!!!
Allt började med att jag måndag kväll den fick jag så fruktansvärt ont i ryggen och började må så dåligt och kräkas. Ingenting hjälpte och efter att försökt med allt bad, kyla, värme. liggande på badrumsgolvet sängen och vardagsrumsgolvet ringde jag förlossningen för att få råd.
Rådet jag fick var att jag skulle försöka hitta en ställning där smärtan minskade och ta en alvedon och sen avvakta och se om det gick över. Klockan var då tre på natten.
Vid kvart i fyra fick jag ringa igen för smärtan släppte inte och magen var stenhård hela tiden. Illamåendet hade helller inte avtagit.
Jag fick då åka upp till förlossningen för att göra en koll om det var förvärkar.
Väl uppe på sjukhuset blev jag inlagt efter undersökningen och fick morfin för att det skulle avta. Inte ens det hjälpte.
Under tisdagen och en hel del prover kom de fram till att jag hade fått gallsten.
En hel del diskussioner emellan läkarna från förlossningen och kirurgen om vad som var bäst. Kirurgen vill operera men det gick inte med Jacob kvar i magen och förlossningen ville avvakta. Var ju inte ens 36 fullgångna veckor.
Ingenting blev bättre nästan tvärtom och fler prover visade att även min galla var inflammerad och infektionsvärdet bara steg, trots medicinering.
Sen efter diskussion fram och tillbaka, så kom söndagen och då de bestämde sig för att förlösa Jacob med kejsarsnitt och sätta ett dränage på min galla för de ville inte operera bort den samtidigt som kejsarsnittet.
Allt gick jättesnabbt när de väl bestämt sig för då kom läkaren in och sa om en timme blir det kejsarsnitt.
Jag fick snabbt ringa Anna-Karin (Jacobs faster) och Hanna (Jacobs kusin) som skulle vara med på förlossningen.
De kom precis innan de skulle köra ner mig för operationen och Anna-Karin som skulle vara med under operationen fick snabbt byta om.
Jacob kom till värden klockan 12:12 den 12 augusti och vägde 2695 g och var 48 cm lång och naturligtvis världens sötaste pojke.
Första mötet med min son!Anna-Karin och Hanna tog sen under några timmar hand om Jacob medans jag låg på uppvaket efter operationen. Det kändes väldigt tryckt och veta att han var i goda händer.
Ett stort tack till er båda!!!!!!
